linaahsberg.blogg.se

Har ni tänkt på det?

 

Att allt som hänt i ditt liv inte varit så jävla farligt i slutändan. Det kan verkligen jag skriva på. För typ två månader sedan trodde jag att jag skulle dö av sorg. Trodde det skulle ta flera år för mig att ens bli mig själv igen. Trodde jag skulle vara fast i vårt förhållande väldigt väldigt länge. Trodde jag skulle vara ledsen, bitter och arg. 

 

Men man måste verkligen skapa fred. Fred inombords. Skapa fred med det som tynger ner en. Klart som fan jag önskade att han skulle kämpat mer. Jag var ju i en annan fas än honom. Men han hade bestämt sig och då har jag absolut inget annat väl än att också släppa det. Klart som fan jag alltid kommer att känna något när jag tänker tillbaka på hur han gjorde slut och hur dåligt jag mådde. Det var hemskt. 

 

Men det var tvunget att bli så. Jag var tvungen att gå igenom skiten. Idag är jag tacksam mot honom för att han gjorde slut. Fan, det låter rätt sjukt men det är sant. Annars skulle jag aldrig varit där jag är idag. Jag skulle inte flyttat. Han kommer alltid betyda enormt mycket för mig och idag är vi vänner. Pratade precis med honom i telefon. Det var ett härligt och roligt samtal. Vet att folk tycker att jag aldrig mer ska prata med honom och helt utesluta honom. Men det säger folk som inte har gått igenom detta själva. Många vill bara väl, att jag inte ska falla tillbaka. Men det gör jag inte. Det går inte för han är inte den jag en gång var kär i. Jag kan inte bli kär i det vi en gång hade, för det är borta. Det är omöjligt att för mig att göra det. Jag vill inte vara arg och bitter. Och jag kommer inte vilja ha veckovis kontakt heller, inte det det handlar om. Det handlar om att vi älskat varandra sjukt mycket och delat livet ihop i 4.5 år. Vi har ett starkt band till varandra och nu har det omvandlats till en annan form. Han respekterar mig och önskar mig allt gott och jag samma tillbaka. Sen att han kommer att börja träffa andra sen det vet jag ju. Det kommer nog alltid kännas lite konstigt att se sin förra stora kärlek med någon annan men det är helt naturligt. Man funkar bara så, annars vore det konsigt. Och det betyder inte att man inte kommit över någon.. 

 

Jag orkar inte sätta upp några regler. Hur jag ska känna och agera. Jag gör som jag vill men med stor respekt för mitt eget hjärta. 

 

Jag är redo att gå vidare fullständigt. Det har jag redan gjort. Och det är väl fantastiskt att kunna prata med varandra med god och varm ton? Vem fan vill vara arg och bitter på sitt ex? Nä tack då sitter jag föralltid kvar i skiten. Men det är sån jag är som människa. Väldigt godtrogen och varm. Jag vill att alla ska må bra, oavsett. Jag har fått en ursäkt och förklaring. Det räcker. Tänker inte ''straffa'' honom för han vet att han gjorde fel. För vet ni?

 

Jag straffar mig SJÄLV mest genom att vara just arg och bitter.  Jag väljer att se det så och det mår jag väldigt bra av. Känner mig fri, min själ är liksom öppen och lycklig. Jag är STARK!