Fuck you Växjö
Din jävla lilla stad. Ibland vet jag inte hur jag ska känna om dig.
Du har gett mig så mycket. Du gav mig en vän för livet. Du gav mig träningshets, träningsstyrka och spinningkärlek. Du gav mig mitt första samboförhållande. Du gav mig ett år på universitetet. Du gav mig vuxenlivet kopplat i ett jobbigt grepp med tonårstiden. Var jag ens redo för dig?
Nä. Jag var fan inte det. Men jag är glad att jag flyttade. Kärleken drog mig till dig. Och såhär i efterhand kan jag stundtals hata dig. För den kärleken jag hade förändrade mig och vår relation totalt. Så jävla totalt. Jag vet inte om den hade hållit ihop om jag stannat kvar. Var det meningen att den skulle krascha?
Växjö. Du har gett mig så mycket ångest. När jag var hos dig så ville jag alltid därifrån. Jag trivdes aldrig. Den jag var kommer jag aldrig att vilja bli igen.
Men jag hatar dig inte bara. Jag kan också känna tacksamhet. Tacksamhet till att du tillslut gjorde mig starkare. Att jag drog ifrån dig. Alla människor och allt jag fick ta del av har gjort mig till den jag är idag. Jag ser saker på ett annat sätt. Jag tar ingen skit. Men framförallt så är jag bombsäker på att allt händer av en anledning..
Nu kom tårarna. Det är så mycket känslor och minnen kring dig, Växjö. Människan jag trodde att jag skulle dela mitt liv med älskar dig. Han har allt hos dig. Det är därför jag känner frustration kring dig. Fan med, du förändrade honom och jag fick inte plats.
Men.. Om några år kommer jag nog att tycka att du var okej. För att du gav mig en annan syn på livet. För kanske ville du att jag skulle gå vidare? Att något större är ämnat för mig?
Men ändå, fuck you Växjö.