Kvällstankar
För att moster älskar dig mer än allt.
Alla som känner mig vet att jag TÄNKER så jävla mycket och ah, det är skitjobbigt. Jag o mina bästisar pratade om det. Jag kan överanalysera det mesta. Jag försöker förstå allt. Bryter ner saker in i minsta detalj och vänder in och ut på det. Det kanske kan bli jobbigt att höra ibland då några av de andra är helt tvärtom. Fuck it and drop it. Tänk va gött att ha en tanke/känsla och bara direkt kunna släppa den och gå vidare. Jag försöker verkligen jobba med det. Att allt inte behöver analyseras utan vissa saker måste man helt enkelt bara släppa, för att man ändå inte kan göra något åt dem. Men sen kommer jag inte ändra mig som person bara för att mina vänner/familj ibland tycker att jag inte borde överanalysera. De tänker ju bara på mitt bästa. Att det tar för mkt energi från mig. Ibland gör det det, absolut. Men ofta behöver jag det får att sedan må bättre. Behöver få ur mig precis allt och sen är det tomt liksom.
För bland det värsta jag vet är när man får höra saker flera veckor/månader efteråt. Jag klarar inte av människor som inte är ärliga. Var ärlig direkt och berätta hur man känner istället för att dra ut på det och sen "släppa bomben". Det måste vara jobbigt att gå runt och bära på en tanke länge utan att få ut den. Då blir jag knäpp.
Jag hamnar i situationer nu som jag inte varit i på länge. Jag vet liksom inte riktigt hur jag ska hantera det. Därför måste jag överanalysera och gärna få mina vänners råd och stöd. Men det är blandade känslor med. För jag vill inte känna mig tjatig men det är ett starkt behov jag har. Att få dela med mig av allt jag har inombords för annars exploderar jag. Skiten bara forsar ur mig. Men där måste man också mötas på mitten med sina vänner. Jag får skapa en bra balans mellan att inte bomba sönder dem med sms och de får svara med bra ärlighet! :)
Kanske därför jag bloggat i så många år och inte kan sluta. För att jag tömmer ur mig mycket i text och därigenom lättar hjärtat en aning. Det är fan gött. Asgött. Ja ni ser ju hur långt detta inlägget blev.
Sen tänker jag bara också att jag är såhär. Jag är känslig och känner mycket. Och det får vara okej. Sen finns det olika situationer det är bra och mindre bra. Men jag lär mig i allt som händer. Punkt på det!!!
Kan väl inviga denna helgen med att säga att: fuck them boys. Är så innerligt trött på killar och hur de tänker. Eller förlåt, inte tänker alls. Fan, hur svårt kan de va? Come on. Gaaahhh..